Nu har startbeviset för tjejvättern kommit! Jag kommer att starta kl 10.08 den 8 juni. Jag ser fram emot det! Absolut nu när det känns att cyklingen har gett resultat.
Dock kommer jag ta en blogg paus fram till den 8 juni. Detta på grund av att jag nu läser den sista kursen för termin 4 på min utbildning. Den är rätt intensiv så därför tänker jag fokusera på skolan och träningen för nu!
Ut och njut i motionsspåren så hörs vi snart igen!
Jag brände mig visst inte bara på benet!
I linne och mina cykelshorts tog jag mig de 55 km hem till min kompis. Med en underbart gassande sol i ryggen så drog jag iväg, de första 20 km gick jättebra! När cykel datorn visade 28 km låg jag på en landsväg med motvind och uppförsbacke. Där tog jag en paus, i vägrenen stod jag och åt en persika och stretchade ut ryggen och rumpan. Efter 4 mil började det vara riktigt jobbigt och cykla uppför! Jag kom fram till att det är väldigt smart att stå upp och cykla, det belastade rumpan efter allt sittande. När jag klev av efter 55 km var låren möra men inte så möra som jag trodde de skulle vara. Dock kommer det bli sjukt jobbigt att cykla 10 mil om jag inte ökar distanserna på träningspassen från och med nu!
Jag tog den lata vägen hem och tog pendeltåget! Ser ni att jag har fått lite bränna 
Dagen bjöd på cirka 43 km på cykeln och NTC magpasset (som jag just nu har glömt bort vad det heter). Just nu är jag helt slut och mina lår typ hatar mig! Inte jag eller sambon orkade laga någon slags mat, eller rättare sagt orkade inte stå upp för att laga mat. Därför blir det pizza i alla bort-motionerade-kaloriers ära!
Idag är det den sista tentan i immunologi-kursen. Jag vaknade pigg och glad kl 5.18, kände att det var lite väl tidigt så jag la mig ner igen och vaknade ännu piggare kl. 6.30. Med solen i ansiktet tog jag mig upp och märkte att typ allt gjorde ont. Nja, inte allt men bröstet, axlarna och baksida lår. Det är så det blir när man inte har tränat ordentligt på ett tag och sånt jag kommer få ta nu när jag kör igång på allvar igen.
Dagens squats var lite jobbigare eftersom låren var lite trötta sedan igår! Men det blev 55 stycken i sträck.
Nu tenta och i kväll blir det mat med vänner, senast gången det hände var i mitten av mars, så nu är det dags igen!
Dagen är föreläsningsfri och planen är att jag ska ta mig ut och cykla minst 2 mil innan jag börjar plugga! Men jag har ett problem, ett rätt stort sådant, sängen älskar mig och vägrar släppa sitt varma, mjuka grepp om mig!
Imorse vaknade jag till denna sol! Gud vad underbart det hade varit att cykla men jag lämnade blod igår, fick ju inte göra det för två veckor sedan pga ett vaccin jag hade tagit.
Men när man saknar ett gäng syrebärare i kroppen är det ingen bra idé att cykla 17,5 km. Det är rätt häftigt hur andfådd jag blir dagen efter blodgivning men långt ifrån lika andfådd som jag blev när jag var som mest otränad.
Troligtvis tar jag mig ut på en kortare cykeltur med sambon i eftermiddag.
Hej hörni! Ett tag sedan jag uppdaterade nu! Visst är det extremt tråkigt att läsa bloggar som aldrig uppdaterar sig, det blir ju (för f*n) inget att läsa då.
Vad säger man, det var tenta i måndags, jag har en hel del kårarbete med kursplaner som ska gås igenom och en omtenta på lördag. Ja, detta har gett att det inte har blivit så mycket träning eller rättare sagt liv. Jag har återgått till ”DET ÄR SYND OM MIG” mentaliteten, något jag själv hatar. Jag har själv satt mig i min position. JAG har börjat pluggat, JAG drog på mig en omtenta och JAG tog på mig mitt egna kårarbete. Jag älskar dock mitt liv även fast jag just nu tycker extremt synd om mig själv.
På detta ställde jag mig på vågen nyligen 92 kg skrek den åt mig. Detta innebär + 6 kg sedan i augusti. Vad ska jag göra? Jo sluta tycka synd om mig själv och träna och sluta äta godis och dylikt. Jag vet allt detta men hur exakt gör man för att få tillbaka motivationen och allt go.
Jag har läst olika inlägg om och om igen (1, 2, 3, 4, 5 och 6) och tittat på filmen jag spelade in efter första milen. Jag vill få tillbaka den känslan jag hade då. Känslan av att ingen kommer kunna slå mig, att jag är herre på täppan av mitt eget liv och inget kommer ha ner mig därifrån. Jag har svårt att få tillbaka den känslan och samtidigt motivation nu när tiden är knapp. Men jag måste vända denna båt för jag vill inte komma tillbaka till 100 + på vågen. Men hur ska jag vända på det? Jag försöker med aprilutmaning och dylikt men hur jag ska vända på det är idag mitt stort frågetecken.
Jag funderar på om jag ska gå och lämna blod eller gå på 75 minuters spinning idag. För lämnar man blod ska man ta det lugnt efteråt och då är det ingen bra idé att köra ett 75 minuters cardiopass efteråt. Troligtvis kommer jag lämna blod, jag har nämligen inte fått göra det på väldigt länge. Jag har varit förkyld och blivit vaccinerad. Det känns som att jag kan uppoffra ett spinningpass för att ha möjlighet att rädda någon annans liv. Jag kommer troligtvis ta mig till gymmet ändå, då blir det inget hårt utan bara ett lungt pass på motionscykeln.
Jag tycker att är man frisk, har bra vener, okej blodtryck och inte är nålrädd så kan man alltid testa att lämna blod. Jag tycker det är extremt intressant att man kan ge blod till andra människor som behöver det. Plus att det är rätt häftigt att få ett sms några dagar i efterhand där det står att en patient har fått användning av ens blod.
Är du intresserad av att ge blod gå då in på www.geblod.nu och se vart du kan ge blod.
Idag körde jag tredje träningspasset denna vecka, vill säga att jag har ett pass kvar denna vecka. Imorgon tänkte jag försöka testa ett pass som heter NTC något jag är lite osäker över vad det innebär, men vem vet jag kanske älskar det.
Idag körde jag ett pass som jag bara har kört en gång tidigare, dance aerobic. Den gången gick jag ut från passet efter 15 min för mitt knä kändes ostabilt. Denna gång var knät med men jag måste säga att jag inte riktigt hängde med i koregrafin. Känns bra att jag i måndags var glad över att jag gick på ett danspass med lite svårare koregrafi och nu klarade jag inte riktigt av det. Vilket fall som helst jag rörde på mig i 55 min och brände lite kalorier.
Föresten efter åt gick jag och sambon och spontan klippte oss. Så nu är det långa håret äntligen trimat!
Jag håller på med mer än bara träning i mitt liv. Dock har jag valt att inte blogga om det då jag kan tänka mig att alla inte är så intresserad av allt det andra. Men nu tänker jag iallafall spendera ett inlägg och berätta vad jag gör i övrigt och presentera ett lite projekt som just har blivit klart.
Jag studerar till biomedicinsk analytiker. Detta är en profession som är väldigt osynlig i dagens samhälle. Den vanligaste reaktionen när jag presenterar vad jag pluggar är ”oj vad svårt”. Jag tror det beror på en blandning av okunskap och att man har respekt för yrken som handlar om medicin. Något man kanske bör ha. Det en legitimerad biomedicinsk analytiker gör är att jobba på laboratorier och rädda liv dagligen. Nu frågar du dig säkert, men det gör ju läkare och sjuksköterskor. Absolut de gör de också, men hur ofta lämnar du ett labbprov innan du får någon slags medicin? Runt 60 – 70% av alla diagnoser inom sjukvården grundar sig på ett labbsvar.
Dock jobbar inte biomedicinska analytiker endast på sjukhus utan även inom forskning och läkemedelsutveckling. Har du funderat på vilka som har gjort din astmamedicin, ditt vaccin eller din hjärtmedicinen? Troligtvis någon forskargrupp där det inte är ovanligt att det finns en biomedicinsk analytiker med. Men nu får det vara nog om professionen.
Varför jag gärna pratar om yrket är för att jag är ordförande för biomedicinska analytikersektionen. Vad är då det? Jo så här, studentkåren är uppdelad i sektioner, en sektion för varje program och där ansvarar jag för vår programsektion. Jag måste säga att jag är långt ifrån själv! Jag har en vice ordförande, kassör, studentrepresentanter, terminsansvariga, aktivitetsgruppsansvarig och några till tyckare. Vi är väl ungefär 15 personer. Men det är jag som leder denna skara till att genomföra olika projekt. Vi har under min tid på posten gjort en julmiddag, tentaöl och en inspirationsdag Den dagen gick ut på att vi bjöd in ett gäng föreläsare som berättade om deras egna yrke. Vi hade föreläsare från rättsmedicinalverket, läkare utan gränser, alkoholforskning, schizofreniforskning och lite andra. Vi arbetar just nu på att få till en logga för BMAstudenterna, ett välkomnande av utbytesstudenter och få igång en löparklubb. Jag är extremt stolt över det jobbet som de som är aktiva i sektionen gör! Sedan är det ju faktiskt så att vi inte bara gör massa projekt och aktiviteter utan även uttrycker studenternas åsikter gällande utbildningen också. Jag själv sitter som studentrepresentant i Programnämden, vill säga det beslutande organet för vår utbildning.
Nu till det lilla projektet jag tänkte presentera. Då vårt yrke är väldigt osynligt har jag ihop med några studenter startat upp Biomedicinska analytikerstudenernas blogg. Ett projekt jag är väldigt stolt över! Detta är en idé jag själv kom och tänka på för cirka ett år sedan. Ni som har varit här ett tag vet också om jag har har själv bloggat om min utbildning. Sedan när jag var med och tog emot de nya studenterna ht12 träffade jag en tjej som visst hade hittat min blogg och tyckte det var till en väldigt stor hjälp när hon själv sökte. Detta gjorde så min idé gällande en programblogg växte och idag kan jag stolt presentera, enligt mig, en sjukt snygg och informativ blogg. Jag är ju inte alls partisk då jag har designat den
Idag är det ett års sedan jag beslutade mig för att ta tag i min övervikt, eller rättare sagt min dåvarande fetma. Idag visar vågen minus 21,5 kg. Jag hade ju hoppats på minus 40 kg men jag är ändå nöjd med tanke på en väldigt stressig höst. Det finns tyvärr bara 24 timmar på ett dygn. Sedan ska man inte stirra sig blind på en siffra. Jag har lyckats med så mycket mer än 21 kg. Jag har övertygat mig själv om att jag kan! Jag har sprungit lopp, om 11 dagar ska jag åka tjejvasan och om 4 månader ska jag köra tjejvättern. Man kan alltid överaska sig själv.
Igår tyckte en tjej att jag skulle hänga med på vikingaränan nästa år. Vill säga 8 mil långfärdsskridskor. Min första kommentaren var ”jag kan ju inte åka skridskor” Då sa min sommarsambo ”Nej, du kan ju inte åka längdskidor eller springa heller” Just den kommentarern visade på att jag KAN allt jag tar mig för! Det är min största vinst detta år!
Planen var att gå till gymmet med sambon idag. Det gick sisådär! Sambon kom hem med huvudvärk och jag hade bara inte haft en bra eftermiddag, Så det blev inget gym. Men jag kommer inte se det som ett underlag utan ja, det blev bara så och det är inget att ha dåligt samvete för.
Istället åkte vi till IKEA och köpte en byrå till vardagsrummet! Därav gjorde vi av med pengar istället för kalorier. Men nya tag imorgon!
Sötsugen… Sötsugen…. Sötsugen och lite depp på det… Att sockeravvänja sig…
Min plan för 2013 är att bli lite mer hälsosam och kanske till och med gå ner några kilon till. Sedan ska även tjejklassikern avslutas.
Jag inviger 2013 med att försöka låta bli allt onödigt. Ja, ni vet godis, chips, dip, popcorn, dricka, kakor osv. Vi får se hur många dagar jag klarar. Vågar ni hänga med?
Nu är jag inne på dag 3 och idag upplever jag ett väldigt stort sötsug! Det slutade med ca 50 gram nötter. Det är ju inte onyttigt så det får man äta eller? Dock är jag fortfarande sötsugen….
Så här på nyårsafton måste man göra en års summering så här kommer en kort sådan!
2012 var året då….
…jag bestämde mig att inte längre vara ett offer!
…jag gick ner ca 20 kg
…mitt BMI gick från 37 till 29.
…mitt bukmått gick från 116 cm till ca 93 cm
…min älskade hund och livskamrat gick bort.
…jag klarade av att springa en mil.
…jag genomförde mitt första lopp.
…jag startade min tjejklassiker.
…jag genomförde 3 lopp inom 6 veckor.
…jag återtog makten över mitt liv!
Gott nytt år allihopa!
Eftersom jag mer eller mindre står stil i vikt och har gjort det sedan 1 september. Så glömmer man bort att man har gått ner ca 20 kg för att man har vant sig vid denna vikt och kropp. Sedan så handlar jag inte så mycket kläder så jag blir nästan aldrig påmind om det. Men nu i helgen var jag inne på new yorker och prövade massa grejer! Bland annat två klänningar och blev väldigt förvånad över hur bra de faktiskt satt. Sedan ska vi inte diskutera att jag faktiskt kunde ha klänningar inne på new yorker!
Eftersom jag nästan aldrig har klänningar visst jag inte när jag skulle ha dem så klänningarna fick stanna kvar på new yorker medan jag gick därifrån med en underbart varm känsla.
Min stickmani fortsätter och nu är jag klar med min första tröja. Inget speciellt så där, en enkel bas tröja. Men jag gillar den! Jag har ju själv gjort den!
Något som jag har märkt när det gäller att förlora sitt isolerande lager av fett är att man fryser som en tok!
Idag kunde jag inte stå ut längre så nu är vinterjackan på för att stanna!
Denna vinterjacka fyndade jag i april. Den köptes då i en förliten storlek.
Det var då svårt att stänga den och idag sitter den perfekt! Men det som är viktigaste är att jag inte fryser längre!
Nu ska gymmet få sig ett besök och ben ska tränas för första gången sedan i somras.
Underbart!!
